I förrgår så ringde pappa mig och sa att farmor hade fått en propp i hjärnan. Jag fick panik och T fixade så hon och jag kunde åka till sjukhuset. När jag kom fram så fick jag jätte mkt panik! Farmor låg i en säng med en syrgasmask för ansiktet. Jag satte mig bredvid henne och tog henne i handen och sa att jag var där, då började hon röra handen och ögonlocken! Hon hörde mig! Sen satt jag bara där. Och baar satt. Jag minns att jag tänkte "men kan hon inte dö nu då? Så hon slipper lida???" Känns hemskt att tänka så men vad hade hon hafr för liv? Sen när vi skulle tillbaka till Växjö så bestämde vi att om farmor dog på natten så skulle pappa ringa Talludden som skulle komma och väcka mig. Somnade vid halv 12 på natten. Vid halv 3 så väcker J och M mig och berättar att pappa ringde. Farmor hade gått bort... Min värld rasade samman. Jag visste inte vad jag skulle göra, eller tänka eller något! Gick ner till soffan och satte mig där. Personalen hämtade mitt täcke och saft till mig. Sen baar satt jag där, hela natten. När T kom till jobbet så ville jag själv berätta vad som hade hänt. Jag berättade. Sen kom WH och jag berättade för henne med...Sen somnade jag en timme. Sen så kom L till mig. Hon beklagade. Sen vid kl 21 på kvällen så somnade jag i soffan. (jag satt där hela dagen också). Då väckte WH mig och sa att jag fick gå och läga mig....Så det gjorde jag.

Sov i 13 timmar. Sen idag när jag vaknade så mådde jag så dåligt! Visste inte var jag skulle ta vägen, men tog hjälp av personalen. Vi grillade. Sen träffade jag personal från mitt boende...

Nu mår jag skit. Och jag gör de jag inte ska göra, jag isolerar mig! Menmen...Begravning den 4 eller 11 juni....Jag orkar inte! Jag vill inte! Jag vill inte att farmor ska vara död! Hon ville inte släppa min hand när jag skulle gå i förrgår! Jag saknar henne!

Farmor, jag älskar dig!