Sv till "Sanna" : Jag har hela armarna (även händerna), benen och låren fulla med ärr...

Idag handlade jag begavningskläder...En BH, vit långärmad tröja, svarta leggnings och skor...Jag kommer vara fin :).

Idag ska jag och WH ut på stan, vi ska köpa begavnings kläder....Måste ha nått med låmga armar. Varför vet jag inte, då alla vet att jag har skurit mig. Jag har inga nya sår nu ju! Menmen....Bara att stå ut! Bara det inte blir för varmt! Pappa för över pengar till mig...

Jag saknar dig farmor, som fan! Jag behöver dig! Jätte mkt! Hela tiden! Jag är så ledsen, men kan inte gråta...Fuck life! Jag orkar inte utan dig! Kom tillbaka farmor! Du och farfar var som min mamma och pappa! Faan!!!

Jag orkar inte mer! Jag mår skit över farmor och över det har jag pms....Ingen bra kombination! Jag vill bara dö! Fan jävla skit liv! Fuck this! Fattar inte att jag fortf lever....När farfar dog 2008 så grät jag hela tiden, nu gråter jag inte alls....Eller jo, på insidan..Men inga tårar kommer från mina ögon....Jag vill inte!!!

Det är sjukt att farmor inte finns mera! Jag vill inte att det ska vara sant! Hon kunde ju inte dö! Hon skulle ju bli 100år! Min älskade farmor! Jag saknar henne sjukt mkt! Har satt upp bilder på henne på min vägg. Imorgon ska jag köpa en bok där jag kan skriva om farmor i...Den 4 juni blir det begraving. Jag vill inte! Jag orkar inte! Jävla skit!

Min värld är raserad....Jag vet inte om jag klarar detta...Allt är så jobbigt just nu!

I förrgår så ringde pappa mig och sa att farmor hade fått en propp i hjärnan. Jag fick panik och T fixade så hon och jag kunde åka till sjukhuset. När jag kom fram så fick jag jätte mkt panik! Farmor låg i en säng med en syrgasmask för ansiktet. Jag satte mig bredvid henne och tog henne i handen och sa att jag var där, då började hon röra handen och ögonlocken! Hon hörde mig! Sen satt jag bara där. Och baar satt. Jag minns att jag tänkte "men kan hon inte dö nu då? Så hon slipper lida???" Känns hemskt att tänka så men vad hade hon hafr för liv? Sen när vi skulle tillbaka till Växjö så bestämde vi att om farmor dog på natten så skulle pappa ringa Talludden som skulle komma och väcka mig. Somnade vid halv 12 på natten. Vid halv 3 så väcker J och M mig och berättar att pappa ringde. Farmor hade gått bort... Min värld rasade samman. Jag visste inte vad jag skulle göra, eller tänka eller något! Gick ner till soffan och satte mig där. Personalen hämtade mitt täcke och saft till mig. Sen baar satt jag där, hela natten. När T kom till jobbet så ville jag själv berätta vad som hade hänt. Jag berättade. Sen kom WH och jag berättade för henne med...Sen somnade jag en timme. Sen så kom L till mig. Hon beklagade. Sen vid kl 21 på kvällen så somnade jag i soffan. (jag satt där hela dagen också). Då väckte WH mig och sa att jag fick gå och läga mig....Så det gjorde jag.

Sov i 13 timmar. Sen idag när jag vaknade så mådde jag så dåligt! Visste inte var jag skulle ta vägen, men tog hjälp av personalen. Vi grillade. Sen träffade jag personal från mitt boende...

Nu mår jag skit. Och jag gör de jag inte ska göra, jag isolerar mig! Menmen...Begravning den 4 eller 11 juni....Jag orkar inte! Jag vill inte! Jag vill inte att farmor ska vara död! Hon ville inte släppa min hand när jag skulle gå i förrgår! Jag saknar henne!

Farmor, jag älskar dig!