En natt på psyk så funderade jag på att avsluta allt....Jag satt i sängen och skar mig. Sen förde jag rakbladet till en atär på armen (skriver inte var, för jag vill inte att folk ska göra om samma sak!). Och skar mig där. Kom ner till atären och blodet sprutade ur min kropp i en jävla fart! Jag flyttade alla värdefulla saker från sängen så de inte skulle komma blod på dom....Sen la jag mig ner och väntade....Hela sägen fylldes med blod. I en dimma minns jag hur jag tryckte på larmet och helt plötsligt så va de folk överallt.....Dom drog i mig, sa att jag va likblek och så...Sen så började dom klä av mig (mina kläder va helt blodiga) och satte på mig sjukhus kläder....Efter det blev jag medvetslös..Nästa sak jag minns är att dom kör mig i en renbäddad säng till akuten. På vägen till akuten eblev jag medvetslös igen. Vaknade upp på akuten. Sa att jag vägrade sy såret. Så dom tejpade det....Sen tog dom hb (blodvärde) på mig. De låg på 64 (man ska ha 100-120 för att de ska vara bra!) Så jag fick stanna på AVA. Där sa dom att jag va så blek att jag va grön i huden! jag hade förlorat 1-2 liter blod på bara typ 15 min! Fick två påsar blod.....Sen efter de (kanske ett dygn senare) så kom jag till avd igen....

Nu när jag tänker på de så fattar jag hur nära jag faktiskt va på att lyckas dö...De är nog mitt allvarligaste självmords försök! Men jag ville ju inte dö, då hade jag ju aldrig larmat personalen!

Hade samtal med L! Delade med mig mkt...Öppnade mig mkt...Pratade om saker jag aldrig har sagt innan...

Kom nyss hem från netto! Gick dit med Katta <3. Vi har sp kul tsm! Vi pratar och skrattar och berättar för varandra hur mkt vi tycker om varandra! En riktig vän! Jag sa de till henne idag, att hon är en riktig vän! Då sa hon att jag också är det!

Idag ska jag ha samtal med L! De ser jag framemot som fan!

"Jo, de är okej".

De är mitt standard svar när någon frågar mig hur jag mår. fast jag mår fan inte bra! WH är besviken på mig, för jag drack på min perm...Jag är också besviken på mig själv. Men jag tänkte helt enkelt inte...Så blir de ofta, jag gör/säger saker utan att tänka, och då får jag ta konsekvenserna sen efter...Inte kul! Nu kommer jag inte få åka hem på ett tag :(. Jävla skit, varför ska jag alltid ställa till det? Jag pratade med mamma i tele i lördags och hon sa att hon inte hade tid att ha mig hemma....Då la jag på luren i örat på henne och bröt ihop...Jag grät som aldrig förr....Sen efter så hade jag samtal med P...Berättade för henne...Hon försökte få mig att se saker ur ett annat perspektiv. Men jag va så besviken på mamma att jag inte kunde göra det...Men mamma har jag pratat med....Berättade att de blev en självskada på talludden när jag kom tillbaka från min pem. Och jag sa att jag inte ville skada mig hemma hos henne..Min älskade mamma! På fredag kommer pappa (!) och hans sambo hit...De ser jag framemot....Som alla vet så är min relation med pappa sisådär...Han har gjort saker mot mig som jag inte kan glömma, eller förlåta. Men de ska nog gå bra att träffa han...Har jag tur så förljer mamma med också! 

Idag har jag inte haft så starka tankar på att skada mig, men dom finns alltid hos mig. De är jobbigt, för de gör mig så trött! Att hela tiden tänka på hur jag kan skada mig osv! Kan jag inte bara få må helt bra en gång? Bara i 5 min!?

Imorgon så ska jag ha samtal med L! De längtar jag till!

Oj, detta blev ett långt inlägg, men jag behövde skriva av mig!

I fredags så valde Linn 13år att ställa sig framför tåget! Anledning? Hon va mobbad på nätet! De tycker jag är så tragiskt! Ni kan läsa artiklen här :

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16398590.ab?fb_action_ids=10151300289526837&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%2210151300289526837%22%3A470581236328903%7D&action_type_map=%7B%2210151300289526837%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D

Jag hatar mobbning! Jag har själv varit mobbad och vet vilja spår de sätter i en! Jag mår fortf dåligt när jag går omkring ute för de känns som att alla glor på mig och viskar dumma saker om mig...

"Jävla idot, stick!" Det var orden jag hörde varje dag när jag gick i 4an, 
men det började innan det.
Det började redan i förskolan, jag blev den mobbade.
Den som alla kallade för saker, den ingen ville vara med, eller nära.
Det blev bara värre och värre.
Jag hade inga vännes alls tillslut, och mina skolböcker var förstörda.
Av folk som slängde dom i vattenpölar.
Jag var bara ett barn ju! Vad hade jag att säga till om?
I 5an flyttade vi och jag hoppades på ett bättre liv.
Men jag fick så fel!
Det blev värre! Tjejerna frös ut mig.
Killarna kastade stora stenar efter mig när jag cyklade från skolan.
Det var i 5an jag började skolka och mamma fick tvinga iväg mig till skolan.
Ändå sa jag inget till mina föräldrar, för jag hade redan ett helvete hemma.
I 6an så började jag skolka på allvar, var nästan inte i skolan alls.
Jag minns en gång, det var vinter och kallt.
Och jag gick över skolgården, skulle till matsalen.
Då hörde jag en kille skrika "EFTER HENNE!!"
Jag kollade bakåt och såg alla killar springa efter mig!
Jag sprang fort, men dom var många typ 10st,
som hann i fatt mig och tryckte ner mig i en snöhög.
Med huvudet först så klart.
Jag fick inte lufr, fick panik.
Sparkade och slogs, men då blev dom hårdhänta.
Till slut, jag minns inte hur,
men jag kom loss.
sprang hem och berätta för mamma.
Jag grät och mamma ringde skolan,
skällde ut som och sa att jag skulle vara hemma dagen efter.
Efter den händelsen hatar jag att bli fasthållen, mycket folk och snö!
I matsalen sa folk till mig "åh kolla anorexia falllet ska äta!"
Jag hade inte anrexia, jag har alltid varit smal, för smal!
Jag vet det! Men tydligen gick det ryckten om att jag hade anorexia.
Det ryckten om att en kille hade försökt ta min oskuld när jag var 14,
vilket inte stämmer!
Jag fick inte vara ifred en sekund på skolan.
Alla hatade mig och hade alltid något att säga till mig,
allt för att kränka ner mig mycket!
Jag satt ofta inne hos kuratorn för att slippa vara på lektioner.
Jag har haft 3st olika på skolan jag gick i och ingen gjorde något!
Inte ett piss för att stoppa mobbningen!
I 7an började jag skada mig själv,
i 9an började jag skära mig.
I 9an blev jag avstängd från skolan.
Inlagd på BUP.

Nu några år senare sitter jag och har LPT på psyket.
det hade inte behövt sluta såhär,
att jag är psykiskt sjuk och har skurit upp min arm typ.
Jag ska anmäla er,
ni ska inte få vinna detta!"

Kopierat från min gamla blogg....Jag va mobbad både irl och på nätet...Men jag vann över dom! För jag lever än! Men visst, jag försökte ta mitt liv tackvare mobbingen...Mobbningen har gjort att jag har svårt att lita på människor och att jag har fått en släng av social fobi...

Om ni vill ha hjälp med dåligt måeende, så tycker jag att ni ska bevaka min dv! Heter SadKitty där! Bara att bevaka! :D

idag va jag med på inhandlingen :). Jag handlade en ny kolsyre patron :)...Mår inte jättebra..